6:an är död…

Kom ut i stallet för att kvällsfodra och då ligger 6:an bara där, död….. Vilken sorg, jag är helt uppriven inombords! Hon som hade blivit så pigg, visserligen orkade hon inte stå, inte ens med stöd men ändå. Vi hade köpt två hundselar till henne och satte en i varje ände samt hängde upp det med en lina i taket. I början ville hon inte alls stå men sedan efter en halvtimme eller så började hon ta stöd och försöka gå lite. Tanken var att på detta sätt träna upp hennes muskler igen så att hon kunde börja gå igen eftersom hon har legat ned i en månad. Vi hade tränat lite varje dag när vi var ute i stallet och luft upp henne och hållt i henne så att hon fick stå upp i några minuter i stöten för att äta lite osv. Som tur var är hon eller var hon ett flasklamm då hennes mamma dog efter 8 dagar så hon var van vid människor och oss som har gett henne mjölk sedan hon föddes.
Vet inte varför men känner mig så skyldig och den ständiga frågan ”Kunde jag ha gjort det, eller det” ekar i mitt huvud, trots att jag vet att jag nog inte kunde det och det spelar dessutom ingen roll eftersom det nu är försent.
Vila i frid 6:an hoppas du nu kan springa fritt!

6:an är den svart vita i mitten. Här 4 månader på grönbete, hon blev bara 7 månader.