Presentation av våra hästar: Eidfaxi från Bernalt

Eddie som han kallas är helt enkelt världens underbaraste kille! Han är en valack född 2006 (svenskfödd) med en blup på 100. Färgen är isabell men på höst, vinter och vår blir han helvit. Däremot tror jag han har varit en gris i sitt förra liv för han älskar att rulla sig i allt som kan ge fläckar eller så vill han bara se ut som alla våra andra mörbruna hästar *haha*

Härstamning;
e: Þorsteinn frá Þjótanda
u: Dama frá Skammbeinsstöðum 1
ue: Stígandi frá Hvolsvelli

Vi köpte honom när han bara var nästan två år av en av mina elever, då var han inte hanterad så mycket och när vi skulle köra hem honom så hade de förberett med droger etc men vi ville pröva utan och det gick bra, klart han var orolig men vi slängde oss in i bilen och körde hem!

Han går även under namnet Långben eftersom han är ja som Långben! Han är nyfiken och vill hela tiden ha koll på vad man gör. Dock tycker han inte om när matte ska hålla på och pussas, alltså det är ju pinsamt, jag är liksom en tuff cool kille då kan man inte hålla på så där!

Eddies enda fel är hans man och pannlugg…. Det är en riktig afrokrull! Sådan där riktig fölkrull och tyvärr verkar det inte försvinna, dock ser han lite busig ut 😉

I våras (2010) fick jag för mig att han skulle bli för liten för mig (Eddie är ca 135 cm), jag är ju visserligen inte speciellt lång men kraftigt byggd. Så vips så blev han såld till Öland. Hon som köpte honom sadelvande honom och hann även sitta upp på honom men tyvärr blev han skadad riktigt ordentligt. Troligen var det en spark men bakterierna gick in i benet och benmärgen då det blev en liten spricka. Eddie blev jättesjuk och veterinärerna funderade på att döma ut honom. Jag satt mest och grät här hemma…. Till slut började penicillinen att värka och han blev bättre (vilket var tur för det var hans sista chans). Hon som ägde honom beslöt sig för att sälja honom och efter flera funderingar, samtal med veterinären, försäkringsbolag och rån av några banker köpte vi tillbaka honom.

Han var borta härifrån i ca 4 månader och i början kände jag inte riktigt igen honom, rent fysiskt hade han tappat i vikt samt jättemycket av sin man och svans eftersom han hade spenderat några månader i boxvila och hade alltså brist på solljus…. Psykiskt så var han avståndstagande och kändes både arg och ledsen.

Men nu är alltså min lilla älskling hemma igen och har dessutom återgått mer och mer till sitt gamla underbara jag, som Långben! I samrådan med veterinären ska Eddie vila och bara få vara häst fram till våren då han ska börja skrittas. Dock ska vi träna lite på bilar då han tydligen har blivit skrämd av en glassbil när han har gått som handhäst.