Vårt dagliga liv

Ett sorgligt farväl!

I morse åkte Ofeigur och usch va jobbigt det var! Allt gick bra men det var lite läskigt att gå om bord på hästbussen, vi tog det lugnt och Ofeigur var ändå inne på 10 minuter. Tyckte så synd om honom att han ska åka hela resan upp till Uppsala, han har aldrig åkt hästbuss, har bara åkt släp med sin mamma tidigare, aldrig stått riktigt uppbunden, aldrig stått själv och nu ska han vara själv upp till Markaryd då det kommer på en häst till. Jag vetat det går bra, han är rätt så cool ändå och så fort lastbilen börjar rulla så har han ju det att tänka på. Men som jag grät när lastbilen rullade härifrån! Två andra hästar har ju åkt till sina nya hem nu på kort tid, bla Eddie som jag har sagt att jag ALDRIG skulle göra mig av med men när de åkte grät jag inte över dem konstigt nog, eller så var det att när Ofeigur åkte kom allt över mig. Jag vet inte? Jag vet att han kommer få det jättebra hos sin nya ägare Ulrika i Uppsala men usch va jobbigt det var, älskade, älskade Ofeigur som jag kommer sakna dig! Min söta lilla älskling! Tårarna rullar ner för min kind när jag tänker på dig och det värker i mitt hjärta att jag vet att du inte går därute i hagen.

Tack iallafall till underbara stall HS som sköter transporteringen, väldigt skönt lugna och proffessionella killar!Sent igår kväll/natt kom i allafall Birk en mycket maffig svart kille och oj vilken pannlugg. En mycket bastant kille som verkar jättemysig! Nu ska han få ta det lugnt i någon/några dagar efter en lång resa på över 80 mil och sedan ska vi börja så smått med honom!

2 Comments

  • Emily

    >Det är hemskt att behöva säga farväl till sina vänner! Misstänker att du behövt göra det fler gånger än mina 3 gånger jag behövt men hemskt är det ju hur många gånger man än gör det! :/

  • Camilla Prager

    >Ja det är lika jobbigt varenda gång men man kan jag inte spara alla hästar, då hade jag haft hundratals….